Wretlinds Värld #72 – spelmannen Thonghuad Faited från Thailand – Filmen 12 Years a Slave

Thonghuad Faited

Musik kan vara ett lockrop: ”Kom hit!” Jag har känt så med musik från USA och rest dit för att uppleva musiken på plats. Samma med Bali som jag besökt flera gånger. Och Isan som är den fattiga nordöstra delen av Thailand och är deras blues-område, kan man säga. När jag hör spelmannen Thonghuad Faited väcks mina minnen till liv och jag är tillbaka i Isan igen tillsammans med min thailändska vän och ciceron Yai Klampaiboon. Vi vandrar tillsammans med en bonde över snustorra åkrar på väg till en by på spaning efter den riktiga musiken. Vi ska strax få möta en spelman som ska ta fram sitt instrument och spela för oss. Thonghuad Faited är just en sådan spelman, en mästare på den tvåsträngade fiolen sor. Det är hypnotiskt och svängigt med ett mycket samspelt band. Några av låtarna är med en sångerska, annars är det instrumentalt. Man kan kalla det ”Thai folk-funk”. Albumet heter Diew sor Isan: The North East Thai Violin of Thonghuad Faited och är en samling med hans bästa inspelningar från 70-talet. Det är utgivet av det japanska entusiast-skivbolaget EM Records. De är stolta över att nu för första gången ge ut en samling med denna fantastiska spelman och hans musik utanför Thailand. Albumet har ett snyggt texthäfte på både japanska och engelska. Lyssna här Wretlinds Värld #72

12 Years A Slave

Äntligen ser jag 12 Years a Slave. Trots allvaret och ondskan är filmen faktiskt som ett vackert ljus i mörkret och säkert den bästa skildringen i långfilmsformat om slaveriet i den amerikanska Södern. Förra året fick den hela tre Oscar inklusive det mest prestigefyllda för bästa film. Det är första gången någonsin som priset gått till en film med en svart regissör. Det är ju britten Steve McQueen som tidigare regisserat filmerna Hunger som handlar om IRA-martyren Bobby Sands och Shame om en sexmissbrukare. 12 Years a Slav” är baserad på en sann historia om en fri svart man som kidnappas och säljs som slav. Filmen är gjord med ”Hollywood-känsla” när det är som bäst, vitt och brett, svart och vitt, uppfordrande så att man vill sätta sig rakt upp ur fåtöljen och skrika ut till slavdrivaren: ”Sluta!!”. Mitt i det hemska är det ju också så sagolikt vackert där i Louisiana med de gamla fina husen, träskmarkerna med hängande lianer och staden New Orleans. Det är en så stark kontrast till grymheterna med pittoreska bilder av herrgårdar inbäddade i grönska, och med solljus och fågelkvitter som ställs mot det hemska. Lyssna här Wretlinds Värld #72

This entry was posted in Program, Wretlinds Värld and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentarer